Lou

Första skoldagen är avklarat, wohoooooooo. Kom hem för en halvtimme sedan och har hunnit äta lunch samt fyllt i lite papper. 

 

Höll på att dö imorse, seriöst. Ni som också började gymnasiumet för första gången kan nog känna igen sig. Och för dem som känner mig, ni vet att jag handerar min nervositet med att prata. Så min kära mor fick stå ut med mitt prat i en timme om allt möjligt. Non Stop. När det var dags att gå hemifrån var jag så jäkla spidad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Dock försvann min överenergi ju närmre jag kom skolan.

 

 

När jag kom utanför skolan såg jag typ inga elever och börjde tänka att "Nu har jag kollat fel, eller något" och höll på att få panik. Men sedan såg jag minst 40 stycken sitta i kafiterian, så jag satte mig där. Jag har aldrig varit med om en sådan tysnad. Den är typ obeskrivligt skrämmande. Helts dödstyst. Nervositeten smittade av sig på alla, och ingen vågade i stort sett ge ifrån sig något ljud. Det kändes seriöst som dem 15 längsta minuterna i mitt liv och jag höll typ på att få panik. Tillslut, då klockan slog 9:00 så öppnades dörrarna till Aulan. Det var fortfarande knäpptyst då alla lunkade långsamt in i salen, fann en plats och satte sig ner tyst. Sedan komm uppropningen. Jag tror aldrig jag har varit så torr i min mun. Tur nog, ropades min klass upp nästan sist, så var bara hälften av nyblivna elever kvar i aulan. Tillslut hör jag mitt namn och hela nya klasses sammlas utanför aulan. Vi får alla gå till en annan bygnad och det är typ så jäkla awkward. Alla är helt tysta och typ bara smyger efter. Vi kommer in i ett jättefint klassrum och jag sätter mig bredvid en tjej. Vår mentor (och B klassens) mentor går igenom massor av papper och information. På något sätt kändes det som om det spända i  luften släptes lite. Några vågade sig fram och ställa frågor etc. Måste bara få säg att min mentor (och även A's) verkar vara så sjukt bra och roliga. Åh, jag älskar det.

 

Efter typ en timmmes information och så får vi gå ner till Bildsalarna, för att resten av våra lärare i de olika ämnena ska presentera sig. Vi alla sätter oss runt ett stort bord och det blir knäpptyst igen. Mentorerna går typ iväg i 10 minuter och det blir jättetyst. En ny pinsam tystnad. Sedan får en kille fram "shit vad pinsamt det blev nu" och börjar typ prata. Stämmningen blir inte lika stel. En annan kille joinar honom och vi bestämmer oss för att gå hela bordet runt och fråga "varför just du valt denna linje"... och då alla berättar så känner man att lite av nervositeten släpper ännu mer. Något som var extra kul är att alla har iallfall ett gemensat intresse: media film, vilket känns sjukt kul. Har börjat gilla klassen väldigt mycket. Sedan kommer det in värsta sköna läraren (britisk) fram och säger att lärarna ska gå Catwalk för oss medan han presenterar dem. Var väldigt kul att kolla på eftersom det gjorde till sig. Slutade sedan vid 12 (superskönt) och gick tillsammans hem med två tjejer från min nya klass. Vi har ett sjukt coolt namn, ES13E (A & B men vi har de flesta lektioner tillsammans) 

 

Så sammanfattning, allt verklar väldigt bra och roligt. Ska bli väldigt kul att gå tilbaka i morgon, då vi ska få våra skåp, rundvisning och lära känna varandra bättre.

 

Meeeen, det näst bästa med dagen då? Att få komma hem och byta till mina mjukisbyxor. 

 

// Lou