Att det finns.
Jag blir så glad över människor. Där av första anledningen att jag ville kunna nå ut det för ett större antal av läsare. Men hur gör man då? Man måste ju hitta något sätt och jag såg en bra chans att möjligtvis gästblogga på Kissies blogg. Jag trodde faktiskt aldrig det skulle hända, faktum är att jag mest hade skrivlust och tänkte att; försöka, det skadar aldrig. Så igen, tack Alexandra. Allt jag sa i texten menar jag till 110% (Förutom mitt stavfel, there I said it)
Något jag inte hade förväntat mig var skyhöga läsarantal och massa personer som faktiskt läser ens texter. Det är faktiskt sjukt creepy när man väl tänker på det. Men det är väl också det jag vill, nå ut till människor? Att just blogga, eller skriva på nätet är det enklaste och mest effektiva sättet. Jag vill debattera med människor, höra dina åsikter och diskutera ännu mer. För det är det jag tycker är sjukt kul. Jag älskar att dela med mig av saker jag tycker är roligt. Och framförallt få dig att bli inspirerad. Så jag hoppas, att du där ute faktiskt vill stanna kvar här på min blogg, för att göra allt detta med mig.
Jag hade garanterat vänta mig jättemycket hat från människor, men jag har inte fått något alls (Har du något, bring it on now i så fall). Kanske den där lilla texten jag skrev ändå har fått folk att se, citerar: "Varför ska man trycka ner andra människor, och framför allt, varför göra det anonymt på nätet? Detta är väl ändå 2013, ska vi inte ha lärt oss att mobbning, nätmobbning är något som är bara töntigt och fel?". Jag blir glad av att se att inget av det förekom för mig, så varför ska det behöva fortsätta för andra människor? Jag tar ofta allt negativt med en nypa salt och går vidare. För det finns andra saker jag hellre lägger tid på än människor som hatar.
Så för att runda ihop detta, förstår ni hur sjukt grymma människor är. Att det finns personer som faktiskt lyssnar. Att det finns människor.
